Nu håller vi på med att lära oss att bli proffsbloggare

Mycket mystiskt att komma ihåg alla uppgifter.
När man sedan väl är inne så gäller det att veta vad man ska skriva.
Problemet är att bloggandet är väl ingen vits när ingen läser det. Och då kan det hända att det finns en handledare som inte länkar till min blogg. FY!

Jag skulle nu gärna vilja utöka mitt ämnesområde till inte enbart SVA utan till bloggningen som sådan. Vi ska ju göra ett projekt där blogget ska vara verktyget.

Kanske jag kan få hjälp med mitt arbete genom denna blogg. Men då måste flera kunna läsa min blogg.

När händer det nåt?

VA? Ingen som vill läsa min blogg?

Inte för att jag tycker att det jag skriver är kanske det mest intressanta i hela världen så borde dock någon fatta tycke för just min lilla nisch.
Vad sägs om alla SVA-lärare? Skulle inte det här kunna vara ett sätt att diskutera vår situation, den ack så hopplösa.

Vi har elever som måste lära sig svenska för att kunna integreras i det svenska samhälle. Det är vi som SVA-lärare som ska hjälpa dessa elever. Frågan är nu bara, hur? Kommunerna minskar skolpengen och vill helst inte lägga ut något extra för särskilda behov.
Men har inte kommunerna ett ansvar gentemot dessa elever? Jag vill minnas att det finns t o m nedtecknat i skollagen. Att ge elever möjlighet att lära sig svenska måste ju trots allt jämställas med undervisning för elever med särskilda behov.

Vilka åtgärder finns på din skola? Finns SVA-lärare överhuvudtaget eller är det någon bättre begagnad svenskalärare eller så som får undervisa SVA?

Nu måste jag dock rusa.....Hör av er !!!